Ur gömmorna, ”Svínafellsjökull”

Jag älskar svartvitt! Ni som läser min blogg vet ju detta redan, jag har återkommit till detta med jämna mellanrum. Under mina första aktiva år som naturfotograf (1979-1986) jobbade jag mycket i svartvitt, faktisk blev det enbart svartvitt under några perioder.

Med jämna mellanrum har jag återkommit. Här har vi en bild från 1995, från glaciären Svínafellsjökull på södra Island. Filmen var Panatomic-X på 32 ISO. Synd att Kodak slutade producera den, det var kanske den bästa svartvita filmen… Kameran var Nikon F3 med 28mm och avtonat gråfilter över himlen.

Ur gömmorna, ”Fisheye”

Ännu en bild på skogshare från 1998, nu med 16mm fisheye. Kanske inte varje dag man använder fisheye på skogshare… Haren på bilden är en av mina mest fotograferade harar och fick namnet Truls.

Ur gömmorna, ”Skogshare”

Har letat genom diabilderna på skogshare från 1998. Hittade denna kvällsbild från en vecka i maj. Brännvidden var 500mm och bländaren var 4. Filmen Fujichrome Velvia 50.

Jag har många bilder på skogshare, mer än 9000. Tror jag publicerat eller offentliggjort runt 4000 av dessa. Detta är en bild ur gömmorna, som ännu inte blivit visat.

Det är svårt för mig att visa fram bilder på skogshare – de blir alltid jämförda med de bästa bilderna, eller de mest kända. Med kommentaren: Du har bättre bilder på skogshare!

Men vad säger det om denna? Duger bilden?

Idiot eller geni?

Att våga göra något fullständigt tokigt så att det blir vansinnigt rätt – är väl inte helt fel eller? Har visat denna bild under ett antal föreläsningar och det går aldrig tyst förbi publiken. Den engagerar tydligen!

Under en föreläsning i Oslo sa en man i publiken att det var den sämsta fågelbild han hade sett. Direkt efter sa en annan i publiken att det var den bästa fågelbild han hade sett. Frågan är om jag var en idiot när jag gjorde den, eller ett geni…

Det är alltid intressant när man gör bilder som engagerar.