Vandra vidare med öppet sinne…

Fick ett märkligt sms igår… Ringde upp personen och det blev ett ännu märkligare telefonsamtal…

Det är tyvärr inte allt man kan säga offentligt, därför väljer jag istället att citera Anders Geidemark i hans fantastiska bok ”Allen – Bilder av ljus och mörk ensamhet”:

Fortsätt bara att vandra vidare med öppet sinne. Du som hela tiden varit ärlig, och inte tagit Dig fram med lumpna metoder, har inte gjort något fel. Du får inte sluta tro på att det trots allt finns människor som uppskattar och kan hantera vänlighet med tillbakavändande respekt. Du har bara haft oturen att stöta på rädda personer som vill knäcka dig, för Din styrkas skull.

Om ni fortfarande inte har skrivit klart önskelistan inför julen kan ni även sätta upp denna fantastiska bok. Den kan beställas direkt från Anders.

Och ja, jag är inte knäckt av detta! Utan mer frustrerad och förbanna. Imorgon blir det ett möte (10.00) som troligtvis kommer lösa detta problem.

Fotolinjen, del 1…

Vi har nu nästan kommit halvvägs i Fotolinjen på Forsa folkhögskola. Vi tre som varit lärare; jag, Erik Juza och Philippe Rendu har lyckats få en sagolikt bra stämning och intensitet bland de 16 deltagarna. En ständigt återkommande kommentar är att deltagarna hatar fredagar och älskar måndagar! Bättre kan det väl inte sägas.

Vi har dessutom haft spännande gästföreläsare; den 6/11 hade vi Anna Clarén och 24/11 hade vi Staffan Teste. Nu närmast väntar Anders Petersen 9/12. I januari har vi också fått ett positivt svar från Gerry Johansson och i februari blir det Pieter ten Hoopen. Sedan återkommer Joakim Brolin med jämna mellanrum med sina specialkunskaper kring montering, passepartout och utställningspresentationer.

Redan idag kan vi konstatera att ett flertal av kursdeltagarna kommer fortsätta med sina fotoutbildningar. Ett antal har redan framtiden planerad för ett yrke som fotograf.

Ambitionerna är att höja anseendet och nivån på fotoundervisningen på Forsa Folkhögskola, något vi redan lyckats med. Och planerna inför framtiden är att utöka med ett andra studieår. Dessutom finns det en distanskurs med 10 deltagare som arbetar intensivt med att utveckla sitt fotograferande i ett större fotoprojekt som sedan ska visas i en examensutställning till våren. Distansdeltagarna träffas dessutom på skolan vid varje tillfälle som gästlärarna kommer.

Det blir riktigt inspirerande dagar när samtliga 26 deltagare får mötas under intensiva och inspirerande bilddiskussioner tillsammans med framstående fotografer.

Redan nu har 60 stycken anmält sitt intresse för att gå på fotolinjen under nästa skolår.

Endast framtiden kommer berätta för oss vilken intressant process vi nu startat. Men det ser onekligen mycket spännande ut!

(Några välbekanta ansikten från en helt vanlig dag på fotolinjen, fler bilder kommer framöver…)

Ur gömmorna, ”Nattklotter”

Från Västra berget i Söderhamn har man en fantastisk utsikt västerut och norrut. Särskilt från tornet. Här ser ni en nattbild från 2005. Tillsammans med det mindre trevligt skrivna klottret så blir bilden nästan lite absurd. Tycker jag åtminstone.

Bilden har aldrig tidigare visats för någon, så ni blir först. Fungerar bilden?

Att vara sig själv hela tiden…

Jag är alltid mig själv! Antingen jag håller föredrag, undervisar i fotokurser, skriver artiklar för olika tidskrifter eller här i bloggen, eller sitter i en tv-studio. Mer komplicerad än så är jag inte.

Däremot har det inte alltid varit så – det fanns en tid då jag aldrig lyckades vara mig själv när jag befann mig i offentliga sammanhang. Fast då berodde det på blyghet, ovana att vara framför en kamera eller den scenskräck jag slet med under många år. Något jag idag lyckats ta mig ur. Som tur är.

Så att jag fullt ut kan få vara mig själv.

Jag är ingen ond människa, eller någon egoist. Ser aldrig mig själv före alla andra – hellre är det tvärt om. Håller jag i en fotokurs sätter jag alltid kursdeltagare först; jag vill verkligen innerst inne att alla ska få känna att de lärt sig något viktigt – både som fotografer och som människor. Det att hjälpa andra, och sedan se att hjälpen verkligen ger effekt – det är den största vinsten!

Det har faktiskt skett att jag sårat någon annan människa, men varje gång har det varit min ibland irriterande klumpighet. Inget annat! Aldrig har det berott på något annat. Som tur är har jag de flesta gångerna fått möjlighet att förklara mig – vilket alltid löst problemet.

Många människor jag träffat upp genom åren har givetvis sett detta. De flesta har gillat det, och sett en sagolikt entusiastisk kursledare eller föreläsare. Några har tyvärr också inte gillat det… Det finns de som utnyttjat situationen och därmed också utnyttjat mitt sätt att vara. För att skaffa sig egna fördelar.

Ute på den förhatliga marknaden har jag träffat många andra företagsledare som med förträfflig taktik utmanövrerat mig för att få egna fördelar. Jag har även träffat andra som pratat skit om mig i så stora portioner att vem som helst annars skulle ha kastat in handduken för länge sedan.

Men som tur är, så är jag heller inte helt normal. Jag har en drivkraft i mig som ingen kan ta ifrån mig. Oavsett hur mycket de skulle försöka. Jag hittar hela tiden nya vägar ur ”träsket”, kanske för att jag är mig själv hela tiden. Och att ärlighet alltid vinner i längden! Det är åtminstone min övertygelse!

Genom åren har jag också lärt känna ett antal andra människor som lärt känna mig på riktigt, och som heller inte utnyttjat läget. Dessa har blivit nära vänner! Vänner jag sedan skulle vara villig att dö för. God, ärlig och öppen vänskap är faktiskt något av det jag värdesätter högst här i livet.

Det finns en mängd människor i samhället som hela tiden gör allt de kan för att främja sig själv på beskostnad av andra. Dessa tycker jag synd om, verkligen! Deras självförtroende eller självbild måste vara så låg att de känner att de enbart kan lyfta sig själva genom att trycka ned andra.

Tyvärr besitter många av dessa maktpositioner och kan avgöra andra människors öden. De har andras liv i sina händer. En enkel handrörelse eller en taskig kommentar till en annan, och de kan knäcka någon annan. Min egen erfarenhet än så länge är att det är ont om empatiska, ärliga, öppna och hjälpsamma människor i dessa positioner. Vill man uppnå riktig makt så kanske man måste vara ytlig och sakna nödvändig empati?

Tänker på min vän i Vårgårda som hade fått höra så mycket skitprat om mig – från andra människor som jag kallade vänner. Han blev på dålig humör, försvarade mig och valde själv att sätta ett långt fett svart streck över deras namn. Dessa skitpratare förstörde enbart för sig själva alltså.

Det är precis så det ska vara. Men det kräver givetvis att den människan som får höra skitpratet verkligen har den inre styrkan. Tyvärr är det inte många som har det…

Men genom mitt sätt att vara; hur jag pratar, vad jag pratar om, mina bilder, mina föreläsningar och mina kurser. Eller vad jag väljer att skriva i mina artiklar och blogginlägg. Så kanske jag kan ge andra den styrkan; att ta avstånd från skitprat och ytlighet. Att verkligen visa för ”överheten” vart skåpet ska stå.

Någon gång når givetvis även jag ekonomisk upprättelse, det är jag övertygad om! Någon gång når även jag någon form för berömmelse. Men det blir i såfall en människa och naturfotograf som inte kommer tappa markkontakten, som inte blir arrogant och som med hundraprocentig säkerhet kommer dela med sig. Och hela tiden lyfta upp även andra människor.

På sistone har jag fått mycket uppmärksamhet i olika media, något jag är oerhört tacksam över! Kanske kan detta också förbättra möjligheten att så småningom få bort den tunga ekonomiska ryggsäck vi har från 2007. För det är en målsättning jag har, att bli skuldfri. Helt skuldfri!

Och det utan att tigga pengar, utan att slicka rygg, utan att springa ärenden för andra - men med att vara mig själv hela tiden. Den jag är på tv, i mina bilder, mina föreläsningar och mina fotokurser. För precis så är jag även helt privat. Det finns inga kruseduller. Mer komplicerad än så är jag inte!

Ur gömmorna, ”Sälle”

Bilden är från 1988 och visar knubbsälen Sälle vid Sandön utanför Ängelholm. Han blev rikskändis för att han inte alls var skygg som andra knubbsälar och ständigt kom och hälsade på de badande turisterna vid stränderna i Skälderviken.

Bilden är från ett tillfälle då jag skulle ut till Sandön för att fotografera fåglar. Och plötsligt dök han upp, helt utan förvarning. Döm min förvåning när ett sälhuvud plötsligt dök upp från vattnet framför mig. Jag hoppade till några meter…

Fram med mitt fisheyeobjektiv ur kameraväskan… Tänkte göra några lite ovanligare sälbilder mot vad man brukade se annars. Böjde mig ned mot vattnet med F3:an och ett 16mm fisheye. Sälle reagerade med att sträcka sig upp mot linsen, vilket fick den att imma igen…

Snabbt torka rent och nytt försök… Samma igen, linsen immade igen… Så bilden blev så småningom en bild som illustrerade historien om sälen som tyckte om fish(eye)…

Bilden har faktiskt aldrig publicerats, men jag använde den ett tag under mina föreläsningar och fotokurser; särskilt när jag berättade om det att använda okonventionella brännvidder till djurfoto. Men håller bilden fortfarande?

Konsten att ta vinnande bilder…

Äntligen! Äntligen är den här, en modern och intressant lärobok i fotografisk bild. En bok som tar den fotografiska bilden på allvar, med en sådan självklar självironi och distans att det verkligen är en rolig och medryckande bok att läsa. En lärobok som man kan sträckläsa, eller som man känner att man vill sträckläsa. För att det är en intressant bok att läsa. Den är allt annat än torr och tråkig som läroböcker oftast brukar vara.

En typisk svensk fotolärobok är något man lånar på biblioteket för att man måste… Eller behöver för att lära sig något. Göran Segeholms senaste bok ”Konsten att ta vinnande bilder” är något helt annat. Du kan läsa hela förordet till boken här.

Här finns mängder av roliga och genkännande situationer som får dig som läsare att le och nicka. Du fascineras över textens träffsäkerhet, intressanta filosofiska reflektioner och psykologiska tankelekar.

Jag fick boken i posten igår och har sedan dess haft svårt att slita mig från den. Jag läser vissa delar, skrattar till och blir engagerad i författarens perspektiv. Hans analys av fotoklubbarnas inskränkta bildtänkande, fototävlingarnas oskrivna regler, kortvariga trender och klassiska kompositionsregler. Jag har däremot ännu inte hunnit läsa hela boken – men jag kände att jag var tvungen att recensera boken redan nu! Jag kunde inte hålla tyst längre…

I boken finns det mycket som känns både nytt och fräscht; förklaringar om varför det otraditionella är just otraditionellt; allt serverad på ett lättsamt och lekfullt sätt. Författarens glädje och entusiasm skiner genom texterna i boken – det är enbart en verklig bildentusiast som kan skriva på det sättet som Segeholm gör.

”När innehållet i sig är ointressant, till exempel rostig spik, ställs andra krav på fotografen än när innehållet har en egen laddning. Det behövs teknisk kunskap och en utvecklad känsla för bildspråk.”

Kan det sägas på ett tydligare sätt? Jag tror inte det. Visste ni förresten att ”fotografens tillvägagångssätt” kallas för modus operandi, eller att det inte finns några meningslösa bilder? Det går nämligen att läsa in ett budskap till och med i en svart bildruta…

”Fotografen som tidigare skulle bett farbror Georg att titta rakt in i kameran och le fotograferar nu istället hans skugga på husväggen. Istället för att pliktskyldigt ta fem knäpp under barnens skolpjäs sitter mamma vid köksfönstret med sitt närbildsobjektiv och fotograferar luftbubblor på ett sugrör i krusbärsdrickan.”

Kan det tydligare beskrivas när familjeknäpparen plötsligt upptäcker fotograferandet på riktigt och det börjar utveckla sig till en aktiv och avancerad hobby?

Det första fototipset författaren själv fick av sin barndomsvän var det klassiska ”Tänk på att inte fotografera mot solen”. Något han följde plikttroget under hela sommaren med sådan noggrannhet att den första kommentaren han fick till sina bilder av barndomsvännen efteråt var: ”Det är inte så snyggt att din skugga alltid är med på bilderna…”

Bokens text är så välskriven och genuint inspirerande att jag redan nu vill utropa boken till en blivande klassiker! Bättre lärobok i fotografiskt bildtänkande har jag ännu inte läst på svenska!

Så undrar ni nu över vilken fotobok ni kan skriva upp på önskelistan inför julen – så vet ni nu! Den borde vara självskriven för alla som upptäckt att den klassiska fototekniken inte räcker hela vägen till de bra bilderna. Det måste även finnas ett bildtänkande.

Boken profileras inte som en lärobok, utan mer som en inspirationsbok. Eller som underhållande läsning i godstolen hemma i vardagsrummet. Men den är en lärobok, och en sagolikt bra sådan!

Boken kan beställas hos Neva Books och kostar 229 kronor. Den kan även beställas genom fotobokklubben till Kamera & Bild och kostar då 199 kronor. Boken är på 208 sidor och är rikt illustrerad med forfattarens egna bilder men också bilder från andra fotografer.

Boken rekommenderas på det varmaste!

PÅL HERMANSEN – tandläkare, homeopat och fotograf

Här i Norden har vi många mycket duktiga naturfotografer. Några av de bästa kommer jag presentera här. Ett subjektivt urval där det gemensamma är ett brinnande intresse för naturen och den naturfotografiska bilden. Naturfotografer som går ett steg längre i sitt naturfotograferande, som har förmågan att förmedla sig själv i sina bilder.

Jag har tidigare presenterat de svenska naturfotograferna Anders Geidemark och Erik Malm, och de norska naturfotograferna Rolf Sørensen, Kai Jensen och Bård Løken.

Jag fortsätter nu med en av mina största inspiratörer, Pål Hermansen. Pål är en av pionjärerna i den nya norska naturfotografin som blommade fram under slutet av 1970-talet. En naturfotoform där det konstnärliga, experimentella och suggestiva var ledstjärnor. Pål är medlem i Norske Naturfotografer/NN.

Pål är en av fotograferna i projektet Wild Wonders of Europe och det aktuella för Pål är en resa till Irland i juni nästa år. Pål är också en av sex fotografer i projektet som är utvald för att få ett eget halvtimmes porträttprogram på europeisk tv, producerat av den tysk-franska kulturkanalen ARTE. Vill du se Påls eget galleri med bilder på Wild Wonders of Europe kan du göra det här.

- Vem är du?

Jag har arbetat i över 35 år med natur och fotografi. Har utbildning som tandläkare, homeopat och fotograf. Typiskt är att jag gör många olika saker hela tiden, t.ex arbetar jag oftast med 4-5 böcker samtidigt. Jag gillar också skrivande. Kanske är jag en splittrad person, men jag koncentrerar mig också mycket hårt om det som sker i ögonblicket.

Min svaga punkt är att jag nog inte har tid eller är duktig nog på marknadsföring, men efterhand har det blivit en del internationella priser, tex. i World Press Photo, Wildlife Photographer of the Year, Europäischer Naturfotograf des Jahres och Årets Nordiska Naturfotograf. Sådana konkurranser är viktiga för att synas internationellt, men tyvärr honoreras inte alltid de bästa bilderna här. Mina bilder har publicerats i National Geographic Magazine, GEO, Terre Sauvage mm. Separat- och samlingsutställningar i konstsammanhang i Norge, Sverige, Tyskland, USA, Ryssland, Tjeckien, Korea mm.    
 
- Hur länge har du fotograferat och hur började det?

Jag började som traditionell naturfotograf tidigt på 1970-talet, med inriktning på fåglar och djur. Naturintresset var bärande element och fotograferandet blev använt för att dokumentera upplevelser i naturen. Älgar, tjäderspel och myskoxar var de första favoriterna.

- Varför var det just natur som blev huvudinriktningen från början?

Som de flesta naturfotografer var jag mera intresserad av natur än fotografi, det fotografiska var bara ett verktyg för att förmedla detta intresse.

- Du har fotograferat länge och har hela tiden utvecklat ditt fotograferande, vad får dig att hålla motivationen uppe?

Den viktigaste orsaken är att jag under de senaste 15-18 åren utvecklat ett mycket starkare intresse för själva fotografin som medium. Det är ju väldigt typiskt att bara ett litet fåtal av naturfotograferna har fotografisk bakgrund och utbildning, medan de allra flesta konst-, reklam- och pressfotografer har en fotografisk utbildning på Bachelor- eller Masternivå. Det betyder att en viktig kunskapsbas fattas bland de flesta naturfotograferna, vilket man ofta kan se i form av kreativ stagnation. Min åtgärd var att skaffa mig mera kunnande, och jag har många workshops och en 3-årig konst- och fotoutbildning (Bachelor). Det underlättar ett vidare sökande.

- Hur många böcker har du gett ut, kan du berätta lite om dessa?

Jag gillar böcker, det att arbeta med större projekt är mera tillfredsställande än försäljning av enkelbilder. I allt har det nu blivit 20 böcker med både text och bild, men också ungefär 10 böcker med bara bilder. En del är ganska kommersiella, som handböcker och guideböcker, andra är mera fotografiskt intressanta. Typiskt är att de bästa böckerna är dom som säljer dåligast. Det bästa är att ha hand om hela processen, med bildurval, textskrivande och design. En favorit hittills är kanske ”Dyrenes magi”, en bok som är ganska mera experimentell än vanlig naturfoto.  Polarområderna har en speciell plats i mitt hjärta, och flera böcker är skrivna om detta ämnet, t.ex. ”Svalbard, Polarlandet”, ”Arktis” och ”SvalbardGuide” 

 

- Vad är viktigast för dig i ditt naturfotograferande?

Att ha något att berätta, inte bara visa vackra bilder. Jag definierar mitt fotografiska projekt som en ständig sökan efter att beskriva jordklotet och människans påverkan på den, båda de små bitarna och den stora helheten. Jag gillar dessutom det absurda vid människoarten, och i nya projekt vill jag nog komma starkare in i människans sfär.

- Hur ser en bra naturbild ut för dig?

En bild består utav en kombination av form och innehåll. Kommersiell naturfotografi, speciellt internationellt, präglas oftast av mycket kraftig form och starka färger, bilderna är visuellt fångande och vackra. Men det är ofta så att den starka visuella effekten är så dominerande att man helt eller delvis glömmer budskapen i bilden. Jag tycker hellre om antigen mycket enkla eller mycket komplicerade bilder som man måste bruka tid på att tränga in i, gärna sådana där det finns mänskliga element.

- Du vill mer beskriva dig som fotograf än som naturfotograf, varför?

Därför att naturfotografi inte bara definierar det att fotografera i naturen, det definierar också en speciell och ganska enkel estetik, byggd på amatörfotografi, fotoklubbmiljö och fotografiska effekter. Och jag identifierar mig inte med denna estetiken, jag vill stå mycket friare både i bildernas uppbyggnad och motivval, mer i linje med dagens konstfotografi, som inte bara tar med modernistisk estetik, men också det postmoderna och konseptuella.

- Vilka fotografiska förebilder har du, och varför?

I dag är i varje fall inga naturfotografer på denna listan! Visst finns det mycket bra naturfotografi i världen, men det blir oftast för ”glossy” och  spektakulärt efter min värdering. Variationen kommer ut av vart fotograferna reser och vilka situationer som uppträder, men den idemässiga variationen är ganska dålig. (Ett litet undantag utgörs dock av en känd naturfotograf vid namnet Terje Hellesø, som visar bilder med personliga drag!)

Det som under de senare åren hittat mig allra starkast, är däremot den fantastiska originaliteten, absurditeten och beskrivningen av människonaturen i filmerna till Roy Anderson, som ”Sånger från andra våningen” och ”Du levande”. Mera svenskt och nordiskt: Lars Tunbjörks bilder fascinerar mig, likaså bilderna till finska Esko Männikkö och Arno Rafael Minkkinen. De har starka personliga drag. Jag är också imponerad av norsk-amerikanska Jonas Bendiksen, som i en ung ålder nått helt till toppen i världen inom fotografin. Om man går tillbaka i historien är Elliott Erwitt en spännande fotograf, också mer postmoderna fotografer som Cindy Sherman,  Bernd och Hilla Becher (och deras efterföljare inom Becher-skolan) samt Jeff Wall ger utmaningar. Åskådaren måste här göra mycket av tolkningsarbetet själv, bilderna ger inte hela svaret. 

 

- Du är en av pionjärerna inom en modern och mer konstnärlig form för naturfoto, var hittar du de nya infallsvinklarna och varför är detta viktigt för dig?

Som jag tidigare nämnt, känner jag att möjligheterna för vidare fotografisk utveckling ligger i kunnande om konst och fotografi. Ska man undvika idemässig repitition, måste man ha ett bredare spektrum att välja på än det som finns inom naturfotografin. Man kan lätt fastna i tekniskt sökande efter visuella effekter om man ska vara ”originell” eller ”konstnärlig”. Naturfotografer skapar suddiga bilder av björkskogar och tror man gör ”konst”. Amatörfotopressen beskriver hur man i Photoshop kan skapa fantastisk ”konstnärliga” bilder som egentligen bara är visuella trick och inte skapar något mera innehåll. Om man har en bas av kunnande, kan man avslöja sådant och hellre i stället arbeta vidare med att förmedla sina idéer. Det är en nödvändig och mödosam process av egenutveckling som tar lång tid.

- Vilka motiv i naturen tillhör favoriterna?

Jag arbetar med allt, men fåglar har varit och är kanske fortfarande en av favoriterna. Speciellt fascineras jag av rörelserna, att man kan utnyttja fotografins möjlighet att komprimera tiden och skapa bilder som ögat inte ser. Det blir en bildmässig utforskning som gynnas av den snabba tekniska utvecklingen.
Men jag arbetar numera också mycket med landskap, båda det ursprungliga och det med spår av människor.

- Vilka tankar har du om dagens naturfotografi i Norden?

Norden har genom de sista 20 åren varit långt framme och har fostrat flera naturfotografer med en viss originalitet. Hur vägen är vidare är osäkert, de ”gamla” namnen har delvis tröttnat på traditionell naturfoto mens rekryteringen av unga talanger är lite osäker. De bästa fotograferna blir mycket mera internationellt orienterade. Det är en del av den ökande globaliseringen, och är på många sätt positiv, men kan också ha viktiga nackdelar. Det betyder nämligen att man anpassar sig till det internationella bildspråket som honoreras i konkurranser och magasiner, så att det personliga och särpräglade ”nordiska” blir borta.   

- Har du några bra tips att ge till andra som vill satsa på sitt naturfotograferande?

Jag får någon gång frågor från unga och entusiastiska naturfotografer som drömmer om att ge ut böcker, snabbt! Hur går man fram? Svaret blir inte speciellt uppmuntrande: Glöm det, tills vidare, om du inte har ett sensationellt koncept. När man knappt har blivit 20 år och inte är en geni i linje med Leonardo da Vinci eller Picasso, så handlar det rätt och slätt om att först använda lite tid på att skaffa sig kunnande och hitta en egen stämma. Ska man presentera något, måste man ha något att berätta, något som andra inte exakt berättat förut. Forma dig ett projekt och arbeta planmässigt med det genom en längre tid.

- Arbetar du enbart digitalt idag?

Ja. Men det står fortfarande några gamla ”bladare”, en panoramakamera, en pinholekamera och lite storformatsutrustning och samlar damm, i tillfälle man skulle ha behov av t.ex. extra långa exponeringstider. Det är nog nu mera än ett år sedan sista bilden blev exponerad på film.

- Har du några tankar om fotoutrustning?

Det är mycket intressant med de tekniska möjligheter i kamerorna som öppnar sig snabbt, som högre upplösning, ständigt bättre kvalitet vid förvånansvärt högt ISO, snabba kameror (med mera än 100 bilder/sekund!), kombinerat foto/video etc. Det betyder att gränserna för vad som är fotografiskt möjligt ständigt flyttas. Utmaningen blir att utnyttja det kreativt för att skapa bilder som tidigare varit omöjliga att göra. Det har nu blivit så lätt att ta genomsnittligt goda bilder att ribban höjs avsevärt för de bästa!

Vill ni beställa böcker, föreläsningar eller annat kan ni kontakta Pål på palhermansen@hotmail.com

Ur gömmorna, ”Häger”

Bilden är från 1985 och från Golten utanför Sotra och Bergen i Norge. Jag använde Nikon F3 och 800mm/8 tillsammans med Kodachrome 25. Bilden är även en dubbelexponering; en i skärpa och en i oskärpa.

Jag var rätt nöjd med bilden länge – hade själv inte sett så många hägerbilder på detta sätt på den tiden. Tycker bilden håller fortfarande även om jag inte visat den så mycket under senare år. Tror jag behöver en bättre inskanning. Men vad tycker ni?

Senaste FOTO…

I senaste numret av FOTO (nr 12/2008) är det ett långt reportage om mig och mitt naturfotograferande. 8 sidor och 11 bilder, plus omslag! Tidningen ligger ute i handeln nu. Dessutom fick jag omslagsbilden än  en gång, på samma sätt som i Kamera & Bild nr 10/2008.

Inne i tidningen fick dessutom min senaste bok ”Året” bra marknadsföring som julklappstips.

Presentationen hade bildmässig fokus på vinterlandskap, men texten som var skriven av Urban Åkerström handlade om min karriär och mitt sätt att tänka i bild.

Jag har fått många positiva kommentarer på presentationerna i både FOTO och Kamera & Bild. Stort tack till er alla!

Den digitala diafotografen…

Då ligger det nya inlägget ute på bloggen på Kamera & Bild. Denna gång skriver jag om den digitala diafotografen; om hur jag fungerar analogt i mitt tänkande fast jag fotograferar digitalt…