PÅL HERMANSEN – tandläkare, homeopat och fotograf

Här i Norden har vi många mycket duktiga naturfotografer. Några av de bästa kommer jag presentera här. Ett subjektivt urval där det gemensamma är ett brinnande intresse för naturen och den naturfotografiska bilden. Naturfotografer som går ett steg längre i sitt naturfotograferande, som har förmågan att förmedla sig själv i sina bilder.

Jag har tidigare presenterat de svenska naturfotograferna Anders Geidemark och Erik Malm, och de norska naturfotograferna Rolf Sørensen, Kai Jensen och Bård Løken.

Jag fortsätter nu med en av mina största inspiratörer, Pål Hermansen. Pål är en av pionjärerna i den nya norska naturfotografin som blommade fram under slutet av 1970-talet. En naturfotoform där det konstnärliga, experimentella och suggestiva var ledstjärnor. Pål är medlem i Norske Naturfotografer/NN.

Pål är en av fotograferna i projektet Wild Wonders of Europe och det aktuella för Pål är en resa till Irland i juni nästa år. Pål är också en av sex fotografer i projektet som är utvald för att få ett eget halvtimmes porträttprogram på europeisk tv, producerat av den tysk-franska kulturkanalen ARTE. Vill du se Påls eget galleri med bilder på Wild Wonders of Europe kan du göra det här.

- Vem är du?

Jag har arbetat i över 35 år med natur och fotografi. Har utbildning som tandläkare, homeopat och fotograf. Typiskt är att jag gör många olika saker hela tiden, t.ex arbetar jag oftast med 4-5 böcker samtidigt. Jag gillar också skrivande. Kanske är jag en splittrad person, men jag koncentrerar mig också mycket hårt om det som sker i ögonblicket.

Min svaga punkt är att jag nog inte har tid eller är duktig nog på marknadsföring, men efterhand har det blivit en del internationella priser, tex. i World Press Photo, Wildlife Photographer of the Year, Europäischer Naturfotograf des Jahres och Årets Nordiska Naturfotograf. Sådana konkurranser är viktiga för att synas internationellt, men tyvärr honoreras inte alltid de bästa bilderna här. Mina bilder har publicerats i National Geographic Magazine, GEO, Terre Sauvage mm. Separat- och samlingsutställningar i konstsammanhang i Norge, Sverige, Tyskland, USA, Ryssland, Tjeckien, Korea mm.    
 
- Hur länge har du fotograferat och hur började det?

Jag började som traditionell naturfotograf tidigt på 1970-talet, med inriktning på fåglar och djur. Naturintresset var bärande element och fotograferandet blev använt för att dokumentera upplevelser i naturen. Älgar, tjäderspel och myskoxar var de första favoriterna.

- Varför var det just natur som blev huvudinriktningen från början?

Som de flesta naturfotografer var jag mera intresserad av natur än fotografi, det fotografiska var bara ett verktyg för att förmedla detta intresse.

- Du har fotograferat länge och har hela tiden utvecklat ditt fotograferande, vad får dig att hålla motivationen uppe?

Den viktigaste orsaken är att jag under de senaste 15-18 åren utvecklat ett mycket starkare intresse för själva fotografin som medium. Det är ju väldigt typiskt att bara ett litet fåtal av naturfotograferna har fotografisk bakgrund och utbildning, medan de allra flesta konst-, reklam- och pressfotografer har en fotografisk utbildning på Bachelor- eller Masternivå. Det betyder att en viktig kunskapsbas fattas bland de flesta naturfotograferna, vilket man ofta kan se i form av kreativ stagnation. Min åtgärd var att skaffa mig mera kunnande, och jag har många workshops och en 3-årig konst- och fotoutbildning (Bachelor). Det underlättar ett vidare sökande.

- Hur många böcker har du gett ut, kan du berätta lite om dessa?

Jag gillar böcker, det att arbeta med större projekt är mera tillfredsställande än försäljning av enkelbilder. I allt har det nu blivit 20 böcker med både text och bild, men också ungefär 10 böcker med bara bilder. En del är ganska kommersiella, som handböcker och guideböcker, andra är mera fotografiskt intressanta. Typiskt är att de bästa böckerna är dom som säljer dåligast. Det bästa är att ha hand om hela processen, med bildurval, textskrivande och design. En favorit hittills är kanske ”Dyrenes magi”, en bok som är ganska mera experimentell än vanlig naturfoto.  Polarområderna har en speciell plats i mitt hjärta, och flera böcker är skrivna om detta ämnet, t.ex. ”Svalbard, Polarlandet”, ”Arktis” och ”SvalbardGuide” 

 

- Vad är viktigast för dig i ditt naturfotograferande?

Att ha något att berätta, inte bara visa vackra bilder. Jag definierar mitt fotografiska projekt som en ständig sökan efter att beskriva jordklotet och människans påverkan på den, båda de små bitarna och den stora helheten. Jag gillar dessutom det absurda vid människoarten, och i nya projekt vill jag nog komma starkare in i människans sfär.

- Hur ser en bra naturbild ut för dig?

En bild består utav en kombination av form och innehåll. Kommersiell naturfotografi, speciellt internationellt, präglas oftast av mycket kraftig form och starka färger, bilderna är visuellt fångande och vackra. Men det är ofta så att den starka visuella effekten är så dominerande att man helt eller delvis glömmer budskapen i bilden. Jag tycker hellre om antigen mycket enkla eller mycket komplicerade bilder som man måste bruka tid på att tränga in i, gärna sådana där det finns mänskliga element.

- Du vill mer beskriva dig som fotograf än som naturfotograf, varför?

Därför att naturfotografi inte bara definierar det att fotografera i naturen, det definierar också en speciell och ganska enkel estetik, byggd på amatörfotografi, fotoklubbmiljö och fotografiska effekter. Och jag identifierar mig inte med denna estetiken, jag vill stå mycket friare både i bildernas uppbyggnad och motivval, mer i linje med dagens konstfotografi, som inte bara tar med modernistisk estetik, men också det postmoderna och konseptuella.

- Vilka fotografiska förebilder har du, och varför?

I dag är i varje fall inga naturfotografer på denna listan! Visst finns det mycket bra naturfotografi i världen, men det blir oftast för ”glossy” och  spektakulärt efter min värdering. Variationen kommer ut av vart fotograferna reser och vilka situationer som uppträder, men den idemässiga variationen är ganska dålig. (Ett litet undantag utgörs dock av en känd naturfotograf vid namnet Terje Hellesø, som visar bilder med personliga drag!)

Det som under de senare åren hittat mig allra starkast, är däremot den fantastiska originaliteten, absurditeten och beskrivningen av människonaturen i filmerna till Roy Anderson, som ”Sånger från andra våningen” och ”Du levande”. Mera svenskt och nordiskt: Lars Tunbjörks bilder fascinerar mig, likaså bilderna till finska Esko Männikkö och Arno Rafael Minkkinen. De har starka personliga drag. Jag är också imponerad av norsk-amerikanska Jonas Bendiksen, som i en ung ålder nått helt till toppen i världen inom fotografin. Om man går tillbaka i historien är Elliott Erwitt en spännande fotograf, också mer postmoderna fotografer som Cindy Sherman,  Bernd och Hilla Becher (och deras efterföljare inom Becher-skolan) samt Jeff Wall ger utmaningar. Åskådaren måste här göra mycket av tolkningsarbetet själv, bilderna ger inte hela svaret. 

 

- Du är en av pionjärerna inom en modern och mer konstnärlig form för naturfoto, var hittar du de nya infallsvinklarna och varför är detta viktigt för dig?

Som jag tidigare nämnt, känner jag att möjligheterna för vidare fotografisk utveckling ligger i kunnande om konst och fotografi. Ska man undvika idemässig repitition, måste man ha ett bredare spektrum att välja på än det som finns inom naturfotografin. Man kan lätt fastna i tekniskt sökande efter visuella effekter om man ska vara ”originell” eller ”konstnärlig”. Naturfotografer skapar suddiga bilder av björkskogar och tror man gör ”konst”. Amatörfotopressen beskriver hur man i Photoshop kan skapa fantastisk ”konstnärliga” bilder som egentligen bara är visuella trick och inte skapar något mera innehåll. Om man har en bas av kunnande, kan man avslöja sådant och hellre i stället arbeta vidare med att förmedla sina idéer. Det är en nödvändig och mödosam process av egenutveckling som tar lång tid.

- Vilka motiv i naturen tillhör favoriterna?

Jag arbetar med allt, men fåglar har varit och är kanske fortfarande en av favoriterna. Speciellt fascineras jag av rörelserna, att man kan utnyttja fotografins möjlighet att komprimera tiden och skapa bilder som ögat inte ser. Det blir en bildmässig utforskning som gynnas av den snabba tekniska utvecklingen.
Men jag arbetar numera också mycket med landskap, båda det ursprungliga och det med spår av människor.

- Vilka tankar har du om dagens naturfotografi i Norden?

Norden har genom de sista 20 åren varit långt framme och har fostrat flera naturfotografer med en viss originalitet. Hur vägen är vidare är osäkert, de ”gamla” namnen har delvis tröttnat på traditionell naturfoto mens rekryteringen av unga talanger är lite osäker. De bästa fotograferna blir mycket mera internationellt orienterade. Det är en del av den ökande globaliseringen, och är på många sätt positiv, men kan också ha viktiga nackdelar. Det betyder nämligen att man anpassar sig till det internationella bildspråket som honoreras i konkurranser och magasiner, så att det personliga och särpräglade ”nordiska” blir borta.   

- Har du några bra tips att ge till andra som vill satsa på sitt naturfotograferande?

Jag får någon gång frågor från unga och entusiastiska naturfotografer som drömmer om att ge ut böcker, snabbt! Hur går man fram? Svaret blir inte speciellt uppmuntrande: Glöm det, tills vidare, om du inte har ett sensationellt koncept. När man knappt har blivit 20 år och inte är en geni i linje med Leonardo da Vinci eller Picasso, så handlar det rätt och slätt om att först använda lite tid på att skaffa sig kunnande och hitta en egen stämma. Ska man presentera något, måste man ha något att berätta, något som andra inte exakt berättat förut. Forma dig ett projekt och arbeta planmässigt med det genom en längre tid.

- Arbetar du enbart digitalt idag?

Ja. Men det står fortfarande några gamla ”bladare”, en panoramakamera, en pinholekamera och lite storformatsutrustning och samlar damm, i tillfälle man skulle ha behov av t.ex. extra långa exponeringstider. Det är nog nu mera än ett år sedan sista bilden blev exponerad på film.

- Har du några tankar om fotoutrustning?

Det är mycket intressant med de tekniska möjligheter i kamerorna som öppnar sig snabbt, som högre upplösning, ständigt bättre kvalitet vid förvånansvärt högt ISO, snabba kameror (med mera än 100 bilder/sekund!), kombinerat foto/video etc. Det betyder att gränserna för vad som är fotografiskt möjligt ständigt flyttas. Utmaningen blir att utnyttja det kreativt för att skapa bilder som tidigare varit omöjliga att göra. Det har nu blivit så lätt att ta genomsnittligt goda bilder att ribban höjs avsevärt för de bästa!

Vill ni beställa böcker, föreläsningar eller annat kan ni kontakta Pål på palhermansen@hotmail.com