Ur gömmorna, ”Nyårsafton 1989-90″

Bilden är från Ängelholm. Kameran var Nikon F3 och filmen Kodachrome 25. Brännvidden var 28mm och bländaren 22, för att få många ”solstjärnor” i lamporna. Sedan är bilden gjord under två olika år… Från fem i tolv till fem över tolv, 10 minuter slutartid alltså!

Jag tycker bilden håller ännu, iallafall har det inte blivit så där våldsamt många bilder på raketer från nyårsafton upp genom åren. Tror jag har totalt runt ett tjogotal i arkivet, inte flera.

Gillar ni bilden också?

Ok då…

Intresset för lappugglan har varit extremt stort. Jag har haft enormt många läsare och fått många fina kommentarer. Sedan har många önskat se flera bilder, så därför visar jag en bild till… En närbild, ett sött litet porträtt där blicken och ljuset lyfter bilden. Tycker jag, iallafall. Om ni gillar den däremot, återstår att se…

I huvudet på en fotograf…

Det är sista dagen på året och det blir självklart att få lite perspektiviska tankar. Tänka genom året som varit och se fram emot året som kommer. Men jag brukar även tänka genom vem jag är och ofta vilken fotograf jag blivit. Är jag den samma fotografen idag som jag var när jag startade en gång i tiden? När jag började fotografera 1973, eller när intresset ökade med första systemkameran 1979. Eller för den del, när jag började professionellt 1983.

Nej, jag är givetvis inte den samma fotografen. Åren går ju, man växer upp, mognar, utvecklar sig som människa – och som fotograf. Efter så många år som fotograf har jag som människa blivit en fotograf – som människa alltså… Plockar man bort kameran från mig idag så försvinner Terje Hellesø som person. Jag vet inte hur det vill säga att som människa inte få kunna fotografera… Ni förstår kanske vad jag menar.

Under flera år, från 1980 till 1985, var jag i första hand en svartvit fotograf. Mörkrummet var min arbetsplats; filmerna som jag i första hand använde var Tri-x och Panatomic-x från Kodak, Neopan 400 från Fuji och FP4 och HP5 från Ilford. Pappren var oftast Kodak Seagull eller Ilford Galerie. Svärtan var viktig, kornet var viktigt och pjattningsverktygen var många och ibland mycket fantasifulla…

Sedan kom åren med diafilm; jag tröttnade tvärt på mörkrumsarbetet. Hatade lukten av fixeringsvätska och började alltmer intressera mig för färgen som bildverktyg; färgkomposition, färgpsykologi och färgharmoni. Från 1985 till 2005 var det nästan enbart diafilm, även om en och annan svartvit rulle ”rann” genom kameran när det kom kortvariga svartvita abstinenser… Med diafilmen var jag synnerligen konventionell; helt fram till 1992 var det i första hand Kodachrome 25, sedan blev det Fujichrome Velvia 50 fram till 1999 för att sedan vara Ektachrome 100VS helt fram till 2005. Idag har jag helt slutat med dia. Blir det analog film idag så väljer jag negativ film, både svartvitt och färg. Oftast Ilford HP5 eller Fuji Superia 100.

Mörkrummet blev ersatt med ljusbordet… Har ett gigantiskt ljusbord med plats för mer än 500 diabilder samtidigt. Luppen blev mitt viktigaste verktyg och blåsborsten satt nästan alltid fast förankrad i höger hand! Med tiden började jag hata blåsborsten och att ständigt montera bilder i diaramar. Tror jag kan rama in en diabild i blindo…

Nu är jag i huvudsak digital, från och med 2006 har det blivit så… Photoshop kan jag nästan utantill, ACDSee likaså… Alla mina föreläsningar gör jag i PowerPoint – även om jag har målsättning att komma igång med digitala bildspel. Antingen med ProShow Gold eller Wings Platinum… Har fortfarande svårt att bestämma mig.

Allt har blivit lättare med det digitala… Det är lättare att lyckas som fotograf, det blir allt svårare att misslyckas… Ingen kan komma att säga något annat – att man ser allt bättre bilder även från ”dåliga” fotografer är bevis nog! Men jag har även valt att hittills vara lite ”puritansk” i förhållande till det digitala. Jag väljer fortfarande att skapa mina bilder i kameran, och inte i Photoshop. Även om jag tillåter mig att beskära bilder i efterhand (vilket jag även gjorde på diatiden), att konvertera vissa färgbilder till svartvitt (vilket jag också gjorde på den analoga tiden) – och att jag ibland kan lägga på korn på de svartvita bilderna (vilket var typiskt för mig även på den analoga tiden med grovkorniga svartvita bilder och finkorniga färgbilder).

Redan 1981 köpte jag mitt första avtonade gråfilter. Inga andra fotografer visste på den tiden vad det var för filter… Sedan dess har jag slitit ut minst två-tre sådana per år. Jag behöver därför inte tona ned ljusa himlar i Photoshop, då jag inte har några ljusa och bleka himlar i mina digitala filer. Jag har valt avtonat gråfilter redan när jag fotograferade. Om andra fotografer hade sett mitt arbete i Photoshop skulle många förvånats över hur lite efterarbete jag lägger ned. Oftast gör jag inget alls, den digitala filen duger som den är. Kanske är det därför jag fortfarande inte börjat fotografera i RAW. Jag har inget Adobe Bridge eller Lightroom… Förstår fortfarande inte varför jag ska köpa in dessa programmen – när jag redan har det jag behöver i datorn.

Som fotograf är jag på många sätt den samma som jag alltid varit; jag arbetar fortfarande enbart med manuella inställningar. Jag ställer in den bländaröppningen jag vill ha och väljer den slutartiden som ger bäst rörelse, eller bäst exponering i förhållande till bländaröppningen. Enkelt! Jag kan inte arbeta med program, slutarautomatik eller bländarautomatik! Förstår inte vitsen med att lita för mycket på en kamera – det är ju inte kameran som är fotografen!

Jag arbetar heller inte med autofokus! Ogillar på det starkaste autfokus, då jag ännu inte testat en autofokus som är tillräckligt snabb! Eller för den del; en autfokus som lärt sig att fungera som jag vill den ska fungera! Även om jeg börjar att få allt större problem med synen (åldern är ju alltmer stigande…). Idag kan jag stundtals ha fruktansvärda problem med att få in skärpan, precis sådär fullständigt som jag är van med sedan alla år. Nu senast under min fotografering av lappuggla under de senaste dagarna har det blivit ett flertal direkt oskarpa bilder på flygande uggla – något som inte hade skett för fyra-fem år sedan. Inte för att jag inte hinner med att ställa in skärpan; det är länge sedan jag hade sådana problem när jag fotograferade flygande fågel. Utan det handlar mer om att jag inte klarar av att se exakt när skärpan ligger rätt; särskilt om det är lite lätt vind som fläktar på ögonen och jag blir tårögd. Då jäklar kan skärpan ibland ligga i en annan världsdel när jag studerar bilderna efteråt. Skäms på dig Terje! Vilket klantarsel jag är!

Förstår att jag under närmaste tiden måste lära mig att arbeta med autofokus på något sätt – även om det bjuder mig emot på det starkaste!

Nu stundar ett nytt år framför mig. 2009. Året då jag fyller 45 år, snart är jag femtio bast… Oj!

Vilka motiv kommer det nya året fyllas med, hur blir mina bilder? Vilka tekniker kommer jag i första hand arbeta med? Fortsätter jag att utvecklas som fotograf? Kommer jag att bli bättre på att marknadsföra mig? Kommer jag någongång att kunna mäta mig med Mattias Klum i marknadsföring?

Hur blir det med flytten till Mullsjö? Jag vet att jag inte kommer få några problem med att bo i Mullsjö, jag har ju många år haft olika fotokurser på Mullsjö folkhögskola. Har redan ett bra kontaktnät, och har under alla år haft många föreläsningar i regionen; på Elmia, i Huskvarna, Bankeryd, i Skara, Borås, Vårgårda… Ska bli spännande att se hur det blir när man bor där. Men jag tänker mycket på Malin och Bea som aldrig bott utanför Hälsingland – hur blir omställningen för dem? Vet att Malin varit mest pådrivande med att flytta från Söderhamn och Hälsingland, men det ska bli intressant att se hur de klarar omställningen till en helt annan miljö.

Landskapet i Mullsjö påminner i stort på landskapet i södra Hälsingland, så de kommer att känna igen sig. Men mentaliteten är annorlunda, så det kan bli en stor omställning…

Tänker mycket på detta! Till sommaren flyttar vi.

Under 2009 blir det flera föreläsningar i Norge. Intresset från Norge har växt sig allt starkare under de senaste åren. I maj ska jag har workshop och föreläsning i Oslo, i förbindelse med BioFotos trettioårsjubileum. Och nu igår kom det önskemål om ett seminarium i Nes Kameraklubb utanför Årnes som både jag och Malin ska hålla i. Nyligen har det också kommit en förfrågan om en workshop i Ålesund/Runde, eventuellt till våren. Ska bli intressant!

Sedan fortsätter jag givetvis med att skriva mina artiklar i tidskriften Naturfotografen. Har fått många fina kommentarer till de artiklar jag har i nästan varje nummer. Fast jag provocerar så mycket som jag gör (vilket även var mitt uppdrag från redaktionen) så har det nästan enbart blivit positiva kommentarer.

Jag kommer även fortsätta med min blogg på Kamera & Bild, och just nu håller jag på med ett inlägg om min fototeknik som kommer läggas ut under närmaste dagarna. Jag kommer givetvis även fortsätta blogga här i min egen blogg; att skriva om mina tankar och visa mina bilder. Med samma subjektiva ton som tidigare. Får såpass många positiva kommentarer hela tiden från er, så det gör det extra intressant att fortsätta.

Fortsätter också med mitt mycket intressanta uppdrag på Forsa folkhögskola. Har två mycket trevliga klasser med deltagare, både på fotolinjen och i distanskursen. Sedan håller vi ju på att förbereda ett andra studieår i foto, vilket vi förhoppningsvis kan ha redan till hösten. Vi räknar med minst 200 sökare till 14 platser, redan nu har 60 personer visat intresse.

Till hösten blir det att hitta en bra rutin på pendlande mellan Mullsjö och Forsa.

Nåja, det var lite tankar från mig – denna nyårsafton 2008. Lite ostrukturerade, men förhoppningsvis intressanta. Jag vill därför avrunda med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År 2009. Till er alla fantastiska läsare, från mig med de starkaste och finaste känslorna.

Vi ses här, men även där… Och i naturfotografins tecken, som vanligt…

(Bilden är från den gamla macken i Gryttjom i Uppland, inget annat manipulerande i datorn än att jag lagt på lite korn)

Sista lappugglan…

Jag vill ju inte tjata ut er, kära läsare… Därför blir det nu sista bilden på lappuggla som ni får se för denna gång. De andra bilderna får jag spara till andra sammanhang. Sedan vill man ju inte visa fram de bästa bilderna här i bloggen heller…

Här ser vi lappugglan flyga iväg i skymningsljuset med månskäran som fin bakgrund. Brännvidden var 200mm och slutartiden 1/400 sekund. Kameran var Pentax K20D, givetvis!

Dagens lappuggla…

En bild från nu ikväll… Kameran var Pentax K20D och 77mm. Blev rätt nöjd med dagens bilder, fast det dröjde till solnedgången innan lappugglan ville visa sig. Men det blev ett antal trevliga stämningsbilder.

Lappugglan dyker mot en sork…

Lappugglan dyker mot en sork som rör sig i snön. Det går tyst, men mycket fort… Här använde jag Pentax K20D och 18mm för att få med miljön mot den låga kvällssolen. Känner mig rätt nöjd med dagens fotografering. Imorgon blir det ny lappugglefotografering…

Det är gott att klia sig…

Bjuder på en bild till på lappugglan, där den satt i kvällssolen och kilade sig…

Lappuggla idag…

Idag har det blivit lappuggla, mycket lappuggla… Både med tele och med vidvinkel. Både med Nikon och Pentax. Flyktbilder, porträtt och stämningsbilder. Här kommer en av bilderna…

Malin på julafton…

En ny bild på min underbara fru, fotograferat på julafton i fint sidoljus från fönstret. Jag andades lite på linsen också.

Trevlig fortsättning…

Har inte blivit mycket tid för datorn sista dagarna, vilket gjort att bloggen inte blivit uppdaterad så ofta. Men det har blivit lite fotografering, nu senast idag. Närbilden på isen i kvällsljuset är från Maden nu idag, med Pentax K20D och 50mm makro.

Det har kommit in några bilder redan till utmaningen jag gav till er, ni kommer väl ihåg?

Återkommer med flera inlägg efterhand.