Den personliga naturbilden…

Vad är personligt? Hur ser en personlig naturbild ut? Var finns de personliga naturbilderna? Inte de annorlunda, experimentella, abstrakta – utan de personliga.
Går det att kombinera naturfotografi med ett personligt uttryckssätt, och med att förmedla sig själv genom bilderna? Detta är frågor som engagerar mig rätt mycket. Och har gjort så under rätt många år. På många sätt var det just den personliga infallsvinkeln som fick mig att göra boken ”Min plats i ljuset”, en bok som jag började arbeta på redan 1993. Först 2005 var boken klar, det tog mig alltså 12 år att hitta den personliga grunden i bildskapandet.
Håller som bäst på att bli intervjuad av Kai Jensen inför nästa nummer av Naturfotografen, och Kai frågade om jag ser på mig själv som konstnär… En fråga som jag alltid sett som lite märklig, jag kan inte se mig själv som det. Tycker själv att jag är mer fotograf, än konstnär – även om jag i stort ser fotografi som lika mycket konst som annan konst. Men jag, konstnär…
Under det kommande året kommer jag satsa på ett antal workshops i ämnet i Mullsjö, som weekendkurser. Och nästa sommar blir det också temat för de två kursveckorna – ”Den personliga naturbilden”. Ska verkligen bli intressant att se hur detta kommer utvecklas; både innehållsmässigt och rent pedagogiskt sett. Hur mycket handlar om teknik; och hur mycket handlar om psykologi och filosofi?
Vilka personliga naturfotografer känner ni till? Finns det några, finns det många?
Hur ser personliga naturbilder ut? Blir de automatiskt annorlunda mot de andra naturbilderna? Är naturbilder som ”enbart” är vackra, även personliga?
(Den personliga skogsbilden är från Kölberg i Hälsingland för några dagar sedan)

Hej Terje
Jag ser fram emot dssa kurser
Om du tycker de ligger i min inrikting att utvecklas.
Tet finns tvpå fotografer Minor White och Lee Friedlander som har tagit personliga natur bilder.
Thomas
Du ær som vanligt välkommen, om du försöker undvika eventuella olyckor… :))
Minor White är en personlig favorit, Lee Friedlander känner jag också väl till och gillar mycket av det han gjort. :)
Jag tänker att enbart vackra, ytliga bilder också kan vara personliga. Ytan kan också vara personlig … om den är genomarbetad. Om man plockat bort allt det andra och skalar bort tills bara ytan finns kvar. Lite svårt att förklara hur jag menar, det låter inte snällt när man säger att en bild är ytlig. Men jag tycker att det finns fotografer som är förbannat bra på just yta och att dessa bilder också bilder med en personlig prägel.
Håller helt med dig. Ytan är en del av personligheten, fast jag tror också att de ”ytliga” bilder som verkligen fungerar visar väl egentligen också något annat än enbart ytan. Kanske. :)
Ja, kanske! Men det beror förstås på vad man lägger i ordet ”yta”. Frånvaro av djup kanske också på något sätt visar djup. Om det syns att man har skalat bort det. Flum, flum.
[...] kan inte låta bli att reflektera över Terje Hellesøs inlägg “Den personliga naturbilden…“. Terje jobbar på flera plan med att lyfta fram den själfulla naturfotografin och i mina [...]
Pingback av Hur blir man en personlig bildskapare? « AVBILDAT | LIV | juli 12, 2009 |
Har hälsat på i din blogg och kommenterat. :)
återkommer med mitt personliga svar efter min husvagns semester, tänkte faktiskt skriva några av mina tankar om detta, har så påbörjat men du han före… :-)
Du är välkommen åter, och ser fram emot att läsa ditt inlägg i ämnet på din blogg. Ha en trevlig husvagnssemester så länge. Apropå husvagn – skulle Malin bli intresserad av att fotografera den? :)
Spennende tema dette. Jeg tenker ofte på det, men synes å gjøre det personlige bildet er vanskelig. Jeg la ut på bloggen http://leo-avalon.blogspot.com/2009/06/personlige-bilder.html en artikkel om det personlige bildet. Etter å ha vært på kurs med deg blir man mer og mer klar over at det er viktig å få frem det personlige i bildene sine. Jeg tenker mye på dette, men synes det er fryktelig vanskelig, men utrolig spennende. Jeg tror det er viktig å få frem noe personlig for å videreutvikle seg, ellers tror jeg det blir stedet hvil.