Intressant inlägg av Tomas…
Tomas Järnetun har skrivit ett mycket intressant inlägg i sin blogg. Är naturfotografer en samling obotliga naturromantiker? Tomas reagerar på Göran Segeholms krönika i senaste Kamera & Bild. Nic Kruys har också kommenterat krönikan, så även Magnus Lindbom.
Nu vet inte jag vilken naturfotografisk verklighet Göran ser eller har sett. Eller att han kanske bara vill sticka ut hakan för att få lite reaktioner. Jag tror faktiskt mest på det sista, för Göran har faktiskt sett mycket naturfotografi. Och han vet så innerligt väl att det finns mycket nyskapande naturfotografi som blommat fram de senaste åren.
I vilket fall som helst så håller jag med honom, men ändå inte! Icke-naturfotografernas dåliga och endimensionella insyn i vår naturfotovärld har inte ändrats så mycket. De tror fortfarande att vi naturfotografer är de samma som för trettio år sedan. För att de oftast inte har någon koll på vad som trots allt skett. Men å andra sidan så finns det fruktansvärt mycket liktänkande också. Naturfotografer kan fortfarande inte låta bli att fascineras mer över ytan än djupet…
Vad tycker ni? Kommentera gärna också inläggen till Tomas, Nic och Magnus.
10 kommentarer »
Kommentera
Om mig
Naturfotograf och författare. Bor i Mullsjö i Västergötland. Medlem i PhotoNatura och Naturfotograferna/N . Har gett ut naturfotoläroboken ”Naturen som fotomotiv”, personlige boken ”Min plats i ljuset” och bildboken ”Året”. Publicerar bilder i olika sammanhang över hela världen. Aktiv föreläsare och kursledare. Besök gärna hemsidan!
Lyckligt gift sedan 2003 med underbara Malin! Självporträttet är från Gysinge i Gästrikland 13 april 2009.
Vill ni kontakta mig kan ni göra det på mejl till terje@helleso.com eller ringa 070-3054105.
-
Senaste kommentarer
Egentligen vet jag inte om jag har den rätta infallsvinkeln eller perspektivet på denna fråga då jag är novis, men har en vilja att utvecklas och då gärna inom naturfoto. Så här i början har jag tagit bilder på allt möjligt som kommer i min väg. Jag har dock på senare tid börjat fundera över varför jag tar bilder överhuvudtaget och vad dom betyder för mig? Jag har insett att de ”bara” är en upprepning av miljontals andra liknande bilder. Denna insikt gör lite ont men viljan att lära mer och utvecklas närs ännu mer. Att ta bilder på ett nytt, spännande och kreativt sätt har nu blivit den väg jag kommer att jobba vidare på om jag inte ska tröttna på att fotografera känner jag.
Vad har nu detta med artikeln att göra? Jag antar att Göran är lite trött över likriktningen inom naturfoto, eller som Terje skrev här ovan, att det handlar om att sticka ut hakan lite grann o provocera till debatt. I så fall är det ju bra i sig tycker jag. Varför blir vissa fotografer mer kända än andra? Förmodligen för att de inte växer på träd. De har gått sin egen väg och utvecklats inom sitt gebit utan att bry sig om att vara orolig över vad andra tycker. Det är ofta pionjärerna som sätter ribban för själva definitionen av ett ämne tänker jag, så även foto. Titta bara på Terje! :)
Ska inte du som etablerad naturfotograf ta och skriva hur död en annan genre är? Knappast. Du behöver inte hacka ner på andra genrer för att verka lite mera än andra!
Svagt Göran! Jag har respekterat Segeholms tankar om bild, respekterar fortfarande men detta? Var är vinsten?
Människan sätts alltid i första rummet. Fota människor som gråter och lider, det går rakt in i allas hjärtan. Mycket viktig fotografi. Men vi har sett det förr. Svälten och lidandet blir inte mindre i världen direkt…Borde inte bildjournalisterna börja ta lite andra bilder? NEJ!
Varför säljer katastrofer så bra? Påverkar skandalrubrikerna försäljningssiffrorna?
Media har mycket att jobba på. Förtroendet sjunker. Allt blir upphaijpat för att sälja! Tror(bild)journalistiken att jag går på det? Allt börjar likna kvällstidningar! Trovärdigheten är svag.
Det är väldigt många människor som mår dåligt idag sägs det. Människan har ingen eller en svag kontakt med livet. Man får ingen kontakt med sig själv i ett casino eller på ett stadstorg. Kanske inbillar man sig det, kanske har någon anpassat sig till den miljön och mår ganska bra, men ut till naturen ska dom nog, på ett eller annat vis! Naturen betyder mera för människan idag än någonsin! Att fotografera den, även i naturromantisk stil kan vara som balsam för själen för många! Varför säljs det så mycket bilder i denna stil till gemene man? Sen finns det ju naturfotografer som ser mera inåt än utåt. Några går längre än andra. Inget är rätt eller fel! I Årets naturbild i Finland ökade bildbidragen med 39% och deltagande fotografer med 46%! Visar dessa siffror på en genre vid svag hälsa?
[...] Terje: Intressant inlägg av Tomas… [...]
Pingback av I betraktarens öga | oktober 26, 2009 |
Låter ju som att herr Segeholm önskar provocera. Går visst mode i det där med provocerandet också ;0) Men jag har inte hittat själva krönikan. Kan den läsas endast i papperstidningen, eller är det jag som letar dåligt?
Finns bara i papperstidningen.
Vad roligt att du plockat upp den här tråden också Terje. Även om vi som är inom naturfotoskrået är överens om att naturfoto är vid god hälsa är det alltid värdefullt att fundera kring sådana ”inlägg utifrån” som den som Göran skrev.
Tyckte först att ”den där Segeholm” var en märklig typ att döma av alla inlägg; hur kunde han klanka ned så på ”vår” fina naturfotografi? Men som vanligt är det rätt nyttigt att läsa inlägg i original. Tog en penna och markerade alla ställen han faktiskt säger JAG eller möjligen VI (men underförstått jag) tycker si eller så …. Till min förvåning fann jag bara två (eller möjligen tre om man inkluderar rubriken) meningar där han faktiskt uttrycker sin mening ??? Han ger en eloge till både äventyrsfotgrafin och Adamsfotgrafin (kanske mest som historisk företeelse) och det enda konkreta han säger är att ”vi vill ha mer uttrycksfull fotografi som handlar om hjärta och smärta och hur det är att vara människa”. Jag läser febrilt, för på slutet måsta han väl ändå säga vad han tycker eller vill, men jag finner inte ens en antydan om det !!! – om naturfotografer i allmänhet behöver en spark i baken för att tänka till lite så är det ok med mig och jag tror inte man behöver ta så illa upp; det finns alltid några som går sin egen väg (som exvis Mr H) och därmed påverkar andra; men alla har sin influenser någon stans ifrån, även Mr H! Jag kan faktiskt inte se vad skribeten specifikt vill och då är det ju lite svårt att argumentera ;-)
En helt annan sak är att jag gärna ansluter mig till att naturfotografin spelar en mycket viktig roll för många av oss, men av olika skäl! Som vanligt måste man väl fråga sig vad bilden skall användas till innan man ”dömer”, eller ?
Bottom line – det är intressant hur så ospecifik kritik kan utlösa så mycket specifik kritik …. men det kanske är ett symtom i sig …..
Efter att ha läst en del kommentarer till den där krönikan på nätet så inser jag att jag inte uttryckte mig tillräckligt klart. Jag avsåg inte alls att ta avstånd från naturfotografin, utan precis tvärtom.
Men det är ett missförstånd jag får ta på mig. Jag ska föreställa en professionell kommunikatör, men den här gången misslyckades jag.
En kommentar och en länk till krönikan i sin helhet har jag lagt upp här: http://www.multijournalist.se/2009/10/vems-ögon-är-trötta-egentligen.html
[...] Göran Segeholms krönika i senaste numret av Kamera & Bild. Jag har tidigare berört detta i detta inlägg, med hänvisning till ett mycket fint inlägg från Tomas Järnetun. Nic Kruys och Magnus Lindbom [...]
[...] ändspark riktad mot oss naturfotografer var väl ändå inte helt fel? Tack också till Terje för att så frikostigt hänvisat hit dubbelt upp (det hade sin effekt på besökssiffrorna [...]
Pingback av Allt är inte svart eller vitt « AVBILDAT | LIV | november 3, 2009 |