Göran Segeholms tankar om naturfoto…
Det har varit en livlig diskussion i naturfotomiljön om Göran Segeholms krönika i senaste numret av Kamera & Bild. Jag har tidigare berört detta i detta inlägg, med hänvisning till ett mycket fint inlägg från Tomas Järnetun. Nic Kruys och Magnus Lindbom har också skrivit inlägg om detta i sina bloggar. Görans krönika diskuterades givetvis även under naturfotofestivalen i Vårgårda nu i helgen. Med andra ord; Görans krönika har engagerat och även upprört många.
Nu har däremot Göran själv reagerat och skrivit om detta i sin blogg. Göran tycker att det blivit lite pinsamt då han egentligen menade motsatt än hur hans krönika har tolkats. Läs hans inlägg!
Han lämnar däremot en ny utmaning till alla naturfotografer; varför vi inte reagerat på Svenska Naturskyddsföreningens hundraårsjubileum och hur de hade bjudit in andra fotografer till en stor naturfotoutställning. Från dagspress, magasin, reklam och konst – men inte från gräddan av naturfotografer…
17 kommentarer »
Kommentera
Om mig
Naturfotograf och författare. Bor i Mullsjö i Västergötland. Medlem i PhotoNatura och Naturfotograferna/N . Har gett ut naturfotoläroboken ”Naturen som fotomotiv”, personlige boken ”Min plats i ljuset” och bildboken ”Året”. Publicerar bilder i olika sammanhang över hela världen. Aktiv föreläsare och kursledare. Besök gärna hemsidan!
Lyckligt gift sedan 2003 med underbara Malin! Självporträttet är från Gysinge i Gästrikland 13 april 2009.
Vill ni kontakta mig kan ni göra det på mejl till terje@helleso.com eller ringa 070-3054105.
-
Senaste kommentarer
Citat:
Göran tycker att det blivit lite pinsamt då han egentligen menade motsatt än hur hans krönika har tolkats.
Slut citat.
Steffe:
Ja, det är fan inte lätt att få fram rätt uttryck i skriptum och vad man egentligen menar i tanken. ;-)
Jag tror alla känner igen sig. Ibland blir det svårt att få uttryckt det man egentligen vill säga. Jag har själv det problemet! :)
Innmari flott bilde av rein forøvrig :)
Takk så hjertelig! :)
Intressant att läsa Görans kommentarer till krönikan, för när jag läste den förstod jag inte kritiken, eller skall vi säga, jag trodde min hjärna börjat korka igen. Min högst personliga tolkning av krönikan var ungefär som den förklaringen Göran gav.. men, men.. vem var jag att våga gå emot kritikerna i den här frågan, så valde att tiga för en gång skull ;-)
Jag hade inte läst krönikan innan jag blev informerad om diskussionerna i olika bloggar. Nu har jag gjort det, och jag förstår Göran krönika – och vad han ville säga.
Nu känner jag också lite till denna utställning i förbindelse med naturskyddsföreningens jubileum. Har inte sett bilderna. Annars hade jag väl skrivit något om detta. :)
Tack för senast! Och även ett stort tack för att du släppte in mig på wärdshuset mitt i natten när jag stod där utan nyckel… :))
Tack själv!
Varsegod, jag tyckte ju inte Vårgårda skulle behöva vakna till en isstod i form av Terje på sitt torg på söndag morgon.. för även om Vårgårda är naturfotografins mekka får det väl finnas gränser ;-)
Jaa när man läser en gång till med annan förklarning före kan man ju se det på ett annat vis. En viktig orsak att man tog det som ”dödsstöten” är att Göran har uttryckt sig nervärderande om naturfoto tidigare. På den biten har han väl inte ändrat sig?
Det kan också vara så att naturfotografer är extra känsliga och tror att alla menar illa, därför att de brukar göra det :0)
Gillar bilden skarpt!
Jag vet inte riktigt var den där bilden uppstått att jag inte gillar naturfotografi. Det är visserligen sant att det inte är det motivområde som jag konsumerar mest, men jag väljer inte bort några bilder baserat på att de skildrar ett visst ämne.
Däremot har jag skrivit i ett reportage en gång att jag själv har svårt att fotografera natur, för jag har ingenting att berätta. Och det är väldigt sant. Jag är helt handfallen. Men det innebär inte att jag ogillar naturfotografi som sådan, jag bara föredrar den som är genomförd av mer engagerade fotografer än jag själv.
Nu finns förstås risken att jag skrivit något jag glömt som tagits för intäkt att jag ogillar naturfotografi som genre. I sådana fall är jag intresserad av att veta vad det är. Tommy, om du kan hjälpa mig här så vore jag tacksam.
Med detta sagt, naturligtvis står jag för det jag skrev att jag tänkt många gånger att svensk naturfotografi varit stillastående jämfört med andra fotografiska områden. Medan till exempel reportagefotografin gått igenom massor av faser – kontrastrik färg, svartvitt och kornigt, våldsam vidvinkel med flera rörelseriktningar, blixt on location och markerad fulblixt bara för att nämna några – så har naturfotografin i mycket högre utsträckning varit sig lik. Det är inte alldeles lätt att avgöra om en naturbild är tagen på sjuttiotalet eller tvåtusentalet. Delvis har det att göra med att motivområdet inte förändras på samma sätt som andra, men även bortsett från det. Det finns starka ideal som överlever från generation till generation.
Men självklart finns många undantag också. Terje är ett, han tillhör ingen av grupperna jag skrev om i krönikan. Han är varken äventyrare eller formalist, snarare i sådana fall en naturpoet med kamera. Och även om han haft stort inflytande så tycker jag ändå att de två huvudriktningarna som jag nämnde i krönikan dominerat starkt.
Det nya för mig, det som jag ville beröra i krönikan, är att jag ser en öppning där klassisk naturfotografi av det gamla snittet kan kännas aktuell och angelägen igen. Men den tanken ska jag inte utveckla mer här och nu.
Tack förresten alla för att ni engagerat er i krönikan, oavsett åsikt.
Ja just det, en sak till. Här kan ni se bilderna som krönikan handlar om. Det finns en knapp för förstoring i övre högra hörnet.
http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/100-arsjubileum/fotoutstallning/
Vad tycker ni? Bättre än vad sex etablerade naturfotografer skulle ha åstadkommit? Och framför allt, varför tror ni att Naturskyddsföreningen valde de fotografer de gjorde?
Jag återkommer med synpunkter om detta Göran! :)
Jag måste sätta mig in i detta. Ska titta genom bilderna och försöka förstå varför man valda andra än naturfotografer om detta. :)
[...] Segeholm har nu skrivit en förklaring till vad han menade i krönikan. Tråden har tagits upp hos Terje. Jag har definitivt trötta ögon (på ett positivt sätt) efter alla bilder på Vårgårda [...]
Pingback av Vem är det som har de trötta ögonen? « Fokus på naturen | november 3, 2009 |
Hej Göran! Att börja söka efter åsikter och uttalanden blir nog en rätt löjlig och jobbig process för alla. Jag tar tillbaka mitt påstående eftersom jag inte vill ställa till med en hel del halåliv. Då jag inte bevisar mitt påstående så är det falskt.
Jag förstår att detta inte är en bekväm stol just nu. Jag har fått uppfattningen att du är en kunnig och mycket välskrivande fotograf. Det tycker jag fortfarande och vet att text kan bli tolkbar på många sätt. Själv har man det klart för sig. Har det där problemet själv. Det är en konst att skriva tankar rätt.
Ha en fortsatt skön höst. Ps. Krönikan innan där du skrev om inspiration va riktigt bra!
Tommy, jag är inte på något sätt ute efter att göra det obekvämt för någon. Jag är mest nyfiken på hur den här bilden av min syn på naturfotografi har uppstått och tänkte att du kanske hade något i färskt minne.
Kul att du gillade inspirationskrönikan.
Hej
Har verkligen ”annan” fotografi än nturfoto varit så mycket mer nyskapande de senaste decennierna? jag vet inte, för jag tycker det är mycket tvärtom. Kanske har det mest att göra med vilken fotografi man har störst kunskap om. Göran Segerholm har uppenbarligen betydligt större kunskap om diverse annan fotografi än naturfoto och jag har definitivt mest kunskap om naturfoto. Jag kan för mitt liv inte tycka att reportagefoto och modefoto tex har utvecklats så mycket men jag tycker däremot att om man tittar under det mest publika skiktet på naturfoto så har den skett en stor utveckling där tränder kommit och gått naturligtvis. Det finns också mer känd naturfoto som sticker ut och förnyar sig, Terje tex! En annan aspekt på det hela är att man inom anan fotografi verkar ställa andra krav på naturfoto än på de andra genrerna, är det tex nån som kallar familjefadern som avbildar sina barn ofta bara för ren dokumentation för porträttfotograf – icke! men en som fotograferar en talgoxe genom köksfönstret och kanske inget annat får genast bli naturfotograf! Det bästa vi naturfotografer kan göra är att hävda vår unika gengers unika utvecklingsmöjligheter och inte försöka passa in i det övriga fotoetablissemangets lite snobbistiska glasögon.
Christer
Christer
Hej igen
Nu har jag också tittat på bilderna från Naturskyddsföreningens tema om miljöförstöring. Bra bilder och jag tror man valde fotografer efter principen att just de valda fotograferna skulle prestera bra bilder på detta tema, vilket de också gjorde enligt mig. Det är ju inte så att naturfotografer har monopol på miljöförstöringsaspekter och jag tycker detta har väldigt lite att göra med debatten om hur naturfotot i dagsläget ser ut.
Christer